Jaha. nu börjar den här känslan krypa på en igen... Nu när man äntligen börjar ha känslan av att allt är faktiskt ganska bra, är nöjd med vardagen och har mana för att inte låta sinnesstämningen svänga 180 grader av små saker börjar den visa sitt fula tryne. Den där känslan av att "ok, where's the catch?" som gör att man bara väntar på att det skall börja gå utför igen. Så har det ju alltid gjort förr. När allt är frid och fröjd drar universum undan mattan på en.Jag vet ju nog att saker och ting är annorlunda nu. Jag är annorlunda nu. Men det är lite lättare sagt än gjort att tro på det också...
No comments:
Post a Comment