Jag har ett liv?!

De senaste helgern ahar jag egentligen inte gjort annat än sprungit på olika evenemang eller varit social. Först var det bordrollspels experimentet Vampire-Extravaganza för två veckor sedan inklusive förberedelser inför eventet och i fredags blev det Halloweenfest på väldigt kortvarsel för mig, men jag fick somna förvånansvärt tidigt den kvällen i en varm famn i  mitt lilla Haven. På lördag blev det översättnings/korrigeringsarbete för nästan hela slanten samt att jag och J tittade på Rent och Hair. Hem kom jag mig först på söndageftermiddag och så var det dags att ta tummen ur röven och fylla i ansökningen om bostadsstöd till Kela. Byråkrati! Det är allt jag säger om den saken! Inkommande helg tänker jag nog ta det lugnt, även om jag vet att jag skall och fira F på fredag kväll i goda vänners sällskap. Resten av helgen har jag däremot tänkt låsa in mig i lägenheten med min te-kopp som enda sällskap och nörda, vad det nu sedan kommer att innebära ser jag sedan.

Nu börjar jag märka att jag kanske har spenderat lite för lite tid på mig själv och inser att jag faktiskt tar ut mig ganska ordentligt i längden ifall jag hela tiden är bland folk eller har nått att göra. Jag märker nu också att disken står på hög, jag har en deadline som stått och skrikit mig i örat över att jag missat den och jag borde städa samt plocka ut mina grejer ur den sista pafflådan på mitt golv, men redan blotta tanken på att få allt gjort känns tung. Änu till har jag träningar som väntar inom en väldigt snar framtid denna kväll... Kanske jag ändå skippar dagens träningar och försöker få allt annat gjort istället? Jag har ju inte heller någon lust att lämna lägenheten just nu eftersom det känns som om jag inte har varit hemma alls... 

Visserligen  ser jag lite semester skymta inom en vecka. den 7.11. flyr jag söderut till huvudstaden på Jennifer Lopez konsert med familjen. Efter konserten tänker jag följa med familjen tillbaka norrut och ha långhelg när det ändå är farsdag och allt. Måste bara se hur det blir med styrelsemötet som tydligen är samma dag... Nå det ordnar sig nog!

Fristad i vardagen

Jag vet fortfarande inte varifrån allt kommer på min dagliga to-do-lista... Det känns på ett sätt som om jag hela tiden håller på med någo, men nu när jag tänker efter så brukar jag ju nog sitta alltid nån kväll i veckan o i princip göra ingenting... Huj vad saker ändras när man flyttar hemifrån dock! Jag har nog vuxit upp det där lilla sista nu när jag flyttat och fått ihop mina vardagsrutiner, även om jag fortfarande vill ha lördag och söndag som lätt oplanerade (ifall det inte är t.ex. lajv och dylikt då förstås).

Men fastän det var Småfolks bastu ikväll bestämde jag mig för att stanna hemma, även om bastu skulle ha gjort mirakel nu. Jga ville helt enkelt bara sitta hemma och göra diverse grejer jag kommer på. Det kändes skönare bara helt enkelt, eller nått. Dator, dusch, té, smörgås och Bublé i bakgrunden låter som en prima kväll i all sin enkelhet.

Sedan kan det ju hända att saker förändras ännu lite mer för min del ännu, men jag går inte och säger nått innan jag är säker på situationen.

Bara en liten regnskur...

Livet kan inte alltid vara en dans på rosor, Det funkar helt enkelt inte så, det vet jag, och ibland måste man bara bita ihop och få saker gjort. Men hur gör man när rösten slutar bära och tårarna börjar rinna ner för kinderna innan man rört sig en millimeter, när man ännu inte sagt ett ord?
Jag vet hur och vad jag borde ha gjort, men jag klarade inte av det. Till mitt försvar kan jag ju säga att jag nog känner mig som en hemsk människa för det också. Det ska inte vara så här svårt att inte vara så här feg och svag. Det borde inte i varje fall, men ändå tar jag den sämsta vägen. Man skulle tro att man lär sig.

Nu just skulle jag behöva en regnskur. Bara så jag kunde gå ut och gå, bli helt dyblöt och få försöka rensa tankarna. Som tur kan jag nöja mig med att sitta i stearinljusskenet och en jäkla massa musik.