Wednesday, April 11, 2012

Introducing... um, me?

Det är intressant hur det är möjligt att en person har fler personligheter. Kan vara värt att jag inte hänvisar till den mentala störningen med multipla personligheter... Det handlar mer om att man i olika situationer anpassar sin personlighet, t.ex. agerar man ju inte likadant med sina nära vänner som man gör med familjen. Ifall jag inte minns helt fel så borde det vara helt normalt att ha fem till sex olika personligheter (vilket jag for the record har läst i min psykologi bok).

Själv har jag bara (så vitt jag känner till) fyra olika personligheter:

"Jag"
Hon som jag är till vardags och så där normalt helt enkelt. Jag skiftar inte direkt så där helt och hållet till någon av de andra tre, utan bara anpassar mina drag efter deras influens... Typ.



"The Little Devil"
Inte riktigt det jag sökte, men ditåt
Jag har inget namn åt henne, men det förklarar henne ganska bra i ett nötskal i varje fall. Till personligheten är hon egentligen lite... rogue-aktig? Sån där klassisk thief karaktär som är lagom lekfull, illmarig och lite manipulerande, men hon är också den mer... förföriska av mina personligheter. Jag brukar se henne som en cat girl (Ja, mina personifieringar funkar bäst i anime stil, so sue me) med kort brunt hår och katt-gula ögon. Men ifall hon är mer passiv eller om hon låtsas vara oskyldig brukar jag faktiskt se henne i katt form. Hon kan vara riktigt kelig och gullig om hon är på humör. Hon är också den av mina "extra" personligheter som jag tycker mest om och trivs bäst med. Hon skall nog hållas i koppel ifall hon är på sånt humör, men hon går nog att lita på väldigt långt. Dessutom är hon bra på att pigga upp mig, om inte med nått trick eller skämt så genom att helt enkelt lägga sig ner i famnen på mig och spinna i sin kattform.



Nånting i den här stilen?
Selena
Selena kan förklaras ganska långt med arketypen "Den goda modern". Hon är den där trygga, varma famnen man söker tröst vid och hon är alltid lugn som en filbunke. Hon är den som bäst funkar som moraliskt stöd och "modgivare" i olika situationer. Sedan är hon också den mer kreativa delen av mig till en viss grad, men hon har väl mest hand om de mer... vackra texterna så att säga. Jag brukar se henne som en vuxen kvinna med långt ljust hår och böljande vit klänning med ett silvrigt, månljus liknande sken runt henne (därifrån namnet Selena antar jag). Jag brukar också associera musik till henne och jag kan tänka mig att hon har en underbar sångröst och ett oändligt lager med olika typer av vaggsånger och ballader. Ni vet såna där riktigt lugna och vackra sånger som får en att känna sig så där mysigt dåsig. Typ nått i den här stilen.



???

Den här bilden passar ganska bra faktiskt
Jag vet egentligen inte så där riktigt mycket om min sista personlighet... Men hon verkar väldigt kall och hård. Hon känns lite som en warrior av nått slag, men inte så mycket krigisk utan mer som en beskyddande typ. En krigare som slåss till det bittra slutet för att hålla andra säkra, mer eller mindre. Jag har lite den känslan ändå att hon är en sån som egentligen är ganska vänlig, men visar det inte eftersom hon inte vill verka svag inför en fiende eller nått sådant... Hon har aldrig egentligen kommit fram, men jag vet ändå att hon finns där nånstans. Hon håller sig ganska djupt nere i sinnets skuggor för hon ska egentligen inte dyka upp ifall hon inte absolut behövs tror jag. Det räcker nog gott och väl för min del och jag trivs med den ömsesidiga respekten som finns emellan oss två faktiskt.

Det var väl en kort introduktion om dem... eller mig... eller... ja, ni fattar vad jag menar.

No comments:

Post a Comment