Vad vill jag egentligen?

Verkligheten kommer ibland lite väl snabbt alldeles för nära en... Blir mer och mer nervös när jag kollar att det snart är februari månad och inget arbete har nappat. Visserligen finns det inte så mycket jag kan göra åt det än fortsätta söka, men i varje fall... Jag avskyr att titta in i en så osäker framtid.

Började också kolla in skolor idag och noterade att där kommer ansökningstiden också ganska snart... Och jag har igen så sjukt svårt att bestämma mig vart jag vill söka. Så som det ser ut är det antingen Vasa eller Helsingfors som gäller, men spänningen stiger hur det sedan går. Jag vet att jag egentligen vill stanna i Vasa, men... Tja, jag ska inte börja tänka desto mer på det nu.

Då blir nästa punkt för dagen att ge lägenhet en grundlig putsning medans jag hårt ignorerar att jag känner mig skakig och nervig! 

Jag vill ju hoppas att allting ordnar sig, men nu när tiden börjar kännas mer och mer knapp börjar nog det hoppet kännas svagt...