Venedig kallar

Nu står den färdig packade resväskan då där på golvet. Imorgon blir det att hoppa i bilen och dra sig ner till Hufvudstaden och i övermorgon är det dags att flyga söderut med Venedig som slutstation. Det kommer att bli skönt att få vara på resa och ack vad min själ njuter av tanken att få springa omkring på Venedigs gator med systemkameran i handen och att få söka efter de snyggaste maskerna i staden.

Men när jag ger mig av har jag en känsla av att jag kommer att lämna en liten bit av mig kvar i det just nu inte så kalla Norden. Det känns bittert att just när man fått smak på det goda i livet drar världen undan mattan på en... Nog såg jag ju det komma, men jag känner ändå hur balansen svajar lite och jag är inte säker om den håller eller om jag faller. Jag vet förstås inte hur framtiden ser ut, och ödet är ett mycket nyckfullt ting, men jag kan inget annat än hoppas på det bästa.

Home is where the heart is, right?

Jag känner mig plötsligt så delad.

Å ena sidan vill jag flytta till Vasa så fort som möjligt och nu vet jag att jag har pengar för en månad i varje fall. I Vasa känner jag mig också så hemma, så där på riktigt, så jag vet att det kommer att gå bra att bo där och att jag kommer att trivas. Så kommer jag ju troligtvis att börja studera där också till nästa höst, så då har jag ju lägenhet och med lite tur ett deltids-jobb fixat klart redan.

Men nu vill hjärtat dra åt ett annat håll. Det önskar att jag antingen skulle stanna kvar här där jag är nu eller ännu bättre: att man kunde packas ner i en kappsäck och tas med till Mitt i Ingenstans, men det går ju inte. Det går inte att bara lämna allt, fastän det sliter i själasömmarna att åka.

Nu när jag måste bli medveten av att det är snart, väldigt snart dags att åka blir det värre och värre att kämpa mot tårarna. Jag vet precis vilken famn jag vill söka tröst i och jag vet att jag skulle få det, men jag kan inte. Fastän jag går sönder och spricker vet jag att jag med tid och arbete kan lappa mig igen, men tanken att ha sönder någon annan tär mer på mig en nån annan hjärtesorg i världen. Jag kommer säkert att gå i bitar ännu, ganska ordentligt, men det tänker jag inte göra nu. Det tar jag sedan, när jag väl har fått en Venedig-resa och en flytt fixad.

Liten flicka med sommarkänslor

Hujujuj, nog blev det annorlunda Jeppisdagar än vad jag hade tänkt mig... Mycket har varit allt annat än planerat och jag har tjänat ihop en ganska bra sömnbrist redan, men jag vägrar klaga! Jag tror att jag inte berättar mycket mer om saken än att livet är härligt och solen verkar skina lite starkare just nu.

Ikväll blir det att skutta iväg till stan och se på Thoby Loth i juvligt sällskap, men innan dess tänker jag försöka ladda upp batterierna lite så att jag har energi ikväll också.

- - -

Ack, mitt lilla hjärta

Du dunkar så starkt och fort

Njuter så av sommarvärmen

Där jag sitter tyst i solnedgången

En smått barnslig själ lever livet

Skrattar, fnissar och ler som en idiot

Tänker inte alls på omvärlden

Och hoppas att tiden kunde stanna

Det är spännande hur mycket man börjar tänka på saker och ting när man rensar igenom musik lagret. En del lite allmänna och vardagliga saker, men också lite djupare och mer personliga saker mellan varven. Förr har jag lite haft problem med att när jag väl börjar tänka igenom nått slutar jag i en sådan härva att det blir lite väl mycket och sedan känns det lite ensligt, men inte nu. Inget är ju problem fritt heler, men det blir liksom inte för mycket numera. Det går att peta på knutarna lite och att försöka se ifall det finns någon ände på det hela. Nån reda på alt har jag ju inte än, men det går betydligt bättre att försöka i varje fall.

Jag tror det var nått helt annat jag hade tänkt skriva till först, men... Äh, ihan sama!

What goes up...

Yoru-kun wa kawaii! x3

Ja nog kommer man ju ner till jorden igen mellan varven... Jag borde verkligen inte låta saker hopa sig på det här viset, men det är ju allt annat än lätt att komma ur gamla vanor. Och att jag inte hinner ladda mina batterier i tillräckligt nära framtid är ju inte så där whoopie-doo heller. Det enda man kan göra är att ta ett djupta andetag, ta itu med en sak i taget och sedan dö i ett hörn när allt är klart innan man börjar om med samma sak igen...
Som tur kommer det snart emot en Venedig(/Helsingfors) resa, så då hinner jag ju ladda upp mig riktigt ordentligt inför flytt och arbete/arbetssökning, beroende på lite hur det går!

Inspiration!

Det är just när man minst förväntar sig som man får inspiration! Den sista timmen på jobbet spenderades idag med att prata lajvkläder med chefen... och hon hade långt bättre idéer än jag kunnat tänka mig! Så nu har jag en ganska häftig idé angående kläder inför lajvet Etherworld: Arena. Det kommer att bli ett h*lvete att sy, men det kommer att vara värt det bara jag får det gjort. Så nu skall jag börja fixa ihop en skiss. Mer tänker jag dock inte säga om rollen eller kläderna (men en inspirationsbild finns här till höger). Hoppas nu bara att lajvet också blir av! 

Sommarfiilis!

Huj vad den här låten ger sommarkänsla! Synd att det är het fel tid på dygnet att gå ut och njuta av solsken, sommarvindar och havsdoft... Hoppas att det är någorlunda bra väder imorgon så kunde man kanske ta ett varv via hamnen när man kommer hem!

Första flytten

Ja, jag flyttar ju inte förrens i augusti nån gång, men känslan slog mig när jag började flytta över mina filer från familjens laptop till min egen att nu flyttar jag faktiskt... Idag har jag fortsatt med att flytt över filer, men från stationära datorn och det är inget litet arbete det handlar om... Ca 80GB filer borde det vara och då hade jag  redan tagit bort en hel del skräp. Huj, vad man samlar på sig saker! För tillfället är det musiklagret som kontrolleras och flyttas. Nog vet jag vad jag gör resten av dagen minsann!

Igår testade jag också att skriva dagbok på datorn och det gick riktigt bra kom jag fram till! Det är ju så mycket lättare än att skriva förhand, så det kan hända att jag faktiskt lyckas skriva där ganska regelbundet. Enda som jag saknar där är att få lösenord på den sidan av OneNote-boken, men tja kanske det inte behövs när själva datorn är skyddad... Sedan tror jag inte att nån går och pillar i de filerna ut att jag vet om det heller så det får vara.

Så skall jag snabbt nämna att jag hittade boken Goda Omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett för ett par dagar sen på loppis. Jag skulle ju bara och titta vad de hade där, men ifall man får en så bra bok för 50 cent kan man ju inte låta bli!

Nu skall jag fortsätta rådda i mina filer...