Mest är man väl stressad över pengasituationen nu just... Min träningstid är visserligen över nu, men mina arbetstimmar sjunker till ca 50-60h per 3 veckor då istället. Lönerna räcker i varje fall till mat, hyra och arbetsresor, men det är nog inte många slantar kvar efter det heller. Man ska väl inte klaga när man välan har jobb, men när man nästan skulle få in mer pengar per månad som arbetslös så... Ja, vad kan man. Får bara hoppas att det skulle lösa sig nu i varje fall. Är ytterst nervös inför enhetsbytet också, med tanke på att jag börjat känna mig riktigt hemma och nu byts allt utom de extremt tråkiga och rutinmässiga arbetsuppgifterna ut... och känslan om att det skall gå likadant som förra våren står konstant och andas en i nacken.Så måste man påriktigt börja fundera på det här med skolor. Speciellt nu med att man inte i princip får studiestöd för en andra utbildning... Hade ursprungligen tanken att jag först går en utbildning som jag påriktigt vill jobba med, men där arbetsplatserna är få, och sedan tar en andra där till som jag nog gillar och har betydligt mer arbetsmöjligheter till. Nu faller det ju bort och plötsligt vet man inte längre vad man vill studera. Vill jag ha en utbildning för nått jag påriktigt vill jobba med eller vill jag utbilda mig till nått jag inte kanske trivs med, men som det finns relativt mycket arbetsplatser inom? Kommer jag att ens komma in till skolan eller blir det att igen sitta ett år och "bara" arbeta?
Jag trivs verligen inte med att ha så här många osäkra faktorer i livet, men tyvärr kan man inte göra mycket annat än vänta och se nu just...
